Författare

Intervju med Andreas Landgren

"Jag ger fullständigt fan i om en ensam fågel ger ifrån sig ett plötsligt skri eller om vågorna kluckar mot stenarna på stranden. Jag fylls istället av lycka när mina favoritlag vinner och när månadslönen kommer in på mitt bankkonto."

Tillbaka>> 
Läs författarporträtt>>

Uppvuxen: Är född (1976) och uppvuxen i Västerås (men min sambo hävdar att jag inte har vuxit upp än).

Bor: I Upplands Väsby.

Familj: Bor med min älskade sambo Jenny.

Utbildning: Tog min lärarexamen på Örebro Universitet. Inriktningen är mot årskurs 4-9 inom ämnena matematik, samhällskunskap och historia. Har även gått den treåriga statliga rektorsutbildningen.

Berätta om din debutroman "Erik"! Romanen handlar om en 25-årig kille som passande nog heter just Erik och strävar efter sina två stora mål här i livet, att träffa en flickvän och få ett jobb. Han umgås med sina två vänner Johan och Daniel som har allt detta, men ändå har egna problem att brottas med. Tillsammans tar de tillvara på allt som livet har att erbjuda och funderar kring om det även har en djupare mening.

Boken har sin utgångspunkt i vardagsfilosofiska frågor som "Hur lyder definitionen av en inflyttningsfest?", "Hur mycket bör man skänka i insamlingsbössor?", "Vad är en helmelin?", "Kan man hata GIF Sundsvall?" och naturligtvis "Hur långt är det till Gävle?". Texten har en humoristisk underton men innehåller även allvarligare avsnitt. Lite som en show à la Gardell.

Har du några litterära förebilder? Tror att den författare som påverkat mitt eget skrivande mest är Åke Holmberg och hans böcker om Ture Sventon. Själv läser jag annars gärna politiska böcker och imponeras av författare som Johan Norberg, Susanna Popova och Erik Zsiga som inte främst utmanar politiska makthavare utan den breda allmänhetens ofta ogenomtänkta åsikter och trossatser om hur världen är uppbyggd.

Bland deckarna gillar jag både Christies och Conan Doyles pusseldeckare och Mankells mer vardagliga Wallander.

Varför skriver du? En förmodligen rätt vis man sa en gång att för att bli författare måste man ha upplevt känslan av utanförskap (ett populärt uttryck i dessa tidevarv), att inte passa in. Jag har börjat fundera på om jag passar in som författare. Alla andra verkar så djupa, medan jag själv är en synnerligen enkel människa. Jag ger fullständigt fan i om en ensam fågel ger ifrån sig ett plötsligt skri eller om vågorna kluckar mot stenarna på stranden. Jag fylls istället av lycka när mina favoritlag vinner och när månadslönen kommer in på mitt bankkonto.

Varför har jag då givit mig in på att skriva en bok? Tja, jag tror att det finns en hel del mål som delas av de flesta människorna här i världen. Två av dessa är att vara till glädje för sin omgivning och att få dess uppskattning. Jag har märkt att mitt skrivande leder till båda dessa mål.

Vad gör du när du inte skriver? Yrkesmässigt har jag hunnit arbeta flera år som lärare och skolledare och har slutligen blivit rektor. Det blir lätt så. Lyckligtvis har jag kvar en del undervisning i min tjänst, vilken främst bedrivs i en trevlig liten mellanstadieklass. Eleverna där lär jag allt jag kan, som t.ex. hur man komparerar adjektiv, gör stiliga indianhopp på gymnastiken, räknar med liggande stolen samt den ädla konsten att kunna spela biljard utan att hamna i slagsmål. I gengäld håller de mig uppdaterad på den senaste Grand Prix-listan och förklarar hur jag ska använda min mobiltelefon.

Jag är också en synnerligen hängiven schackspelare. Om alla de oceaner av tid jag lagt ner på spelet hade kombinerats med minsta gnutta talang hade jag förmodligen varit världsmästare. Nu har jag istället fått nöja mig med några säsonger i den svenska elitserien.

Självklart älskar jag också sport och har naturligtvis säsongskort på Stockholms Stadion. Min plats är belägen precis under hedersläktaren, men om alla snällt tar och köper några exemplar av min bok kanske jag snart kan få flytta upp några bänkrader. Vore högst önskvärt då denna del är förärad med tak och det ofta regnar under matcherna.

Mitt eget idrottsutövande handlar främst om löpning i motionsklassen. På meritlistan har jag ett Lidingölopp och några halvmaror.

Vad tycker du är viktigt här i livet? Man kan säga att mitt liv vände när jag till fullo insåg att jag är ansvarig för vad som händer mig. Det är inte några politiker eller gudar, inte mina föräldrar, min sambo, mina chefer eller mina vänner. Tar jag inte detta ansvar är det jag själv som drabbas.