Författare

Författarporträtt - Andreas Landgren

Läs intervju>>
Tillbaka>>

Min debutroman "Erik" är absolut ingen självbiografi, långt därifrån. Ändå finns det mycket av mig själv som återspeglas i de olika karaktärerna. Något annat vore förmodligen omöjligt. Ibland tangerar våra gestalter varandra ibland är vi varandras raka motsatser.

Jag lever i enlighet med några sanningar som livet har präntat djupt in i mitt medvetande. Jag tror att dessa sanningar i ett eller annat avseende även präglar min bok. Den första av dessa sanningar lyder: "Livet ska inte förvaltas, det ska njutas". Detta kan vid första anblicken verka lättsamt och oansvarigt, men är i själva verket det rakt motsatta. Tidigare tänkte jag ofta "skönt, nu är den här dagen avklarad", "skönt, nu har jag lyckats ta mig igenom även den här veckan" eller "så där ja, ytterligare ett år att lägga till handlingarna". Vad gick jag och väntade på egentligen? Döden?

Tyvärr bestod inte bröllopsannonserna, som man kanske skulle kunna tro, av unga sexbomber som erbjöd sig att gifta sig med en. Tvärtom var det kvinnor som ville visa upp för alla att det numera var kört på den fronten. Erik mådde illa av att se de män som stod bredvid och flinade. Det fick honom att känna sig extra ensam. Han bläddrade snabbt fram till dödsannonserna och blev genast på lite bättre humör.

Den andra av mina livssanningar lyder: "Jag är helt och fullt ansvarig för vad som händer i mitt liv". I många år var jag expert på att peka ut vem som bar ansvaret för allt dumt som hände mig. Vem som bar ansvaret för min dåliga kosthållning. Vem som bar ansvaret för att det var tråkigt i skolan. Vem som bar ansvaret för de schackpartier jag förlorade. Vem som var ansvarig när pengarna inte räckte till. Alltid var det någon annan. Aldrig var det jag själv.

Det värsta var att jag trodde på dessa förklaringar själv, vilket naturligtvis innebar att ingen förändring skedde. Först när jag på riktigt allvar kom underfund med att jag själv är chef och ytterst ansvarig för mitt liv började saker och ting vända. Ansvaret för min livssituation hade jag själv.

Hej allihopa. Det här är Erik. Han är här för att stöta på er. Det är inga konstigheter. Ledningen är informerad.

När dessa två sanningar hade uppdagats för mig dröjde det inte länge förrän ytterligare en blev uppenbar. Därför, för det tredje, "för att nå mina mål måste jag ha väldigt klart för mig vad jag vill, se de möjligheter som finns och sätta upp en plan för att nå dit". Länge hade jag sett livet som ett tåg. Själv satt jag i ett säte och undrade var jag skulle hamna. När jag insett att jag själv bar ansvaret föll detta platt. Jag kunde i och för sig aldrig veta exakt hur livet skulle bli och var jag skulle hamna, men en sak var helt klar. Det var jag själv som körde tåget.

Jag sa att förlovningen var som en EMU-omröstning. Det fanns inget nej-alternativ. Det fanns ja nu eller ja senare att välja på.

Vissa brukar säga att det här med att gå sina egna vägar handlar om att bryta mot normer. Sedan går de ut i samhället och bryter mot alla normer de ser och märker av. För det mesta resulterar det bara i återvändsgränder och andra människors förakt. För mig handlar det här med att gå mina egna vägar istället om att ifrågasätta normer. Många av de normer som existerar gör ju det av en väldigt bra anledning, men långt ifrån alla. De är när dessa tveksamma normer ifrågasätts som utveckling sker. Det som dock i början var så svårt att inse var att det inte var alla andras tveksamma normer och förutfattade meningar jag skulle ifrågasätta, utan mina egna.

Schackkompisar? Nej, detta ska bli en vild svensexa och inget sätta-svansen-på-åsnan-kalas. 

För min egen personliga del har mitt ändrade sätt att tänka lett till att jag på ett drygt decennium gått från kroniskt singel student som bodde hemma hos mina föräldrar med hopplösa studieresultat och osunda kostvanor till att bli lärarutbildad rektor som spelar elitserien i schack, springer långlopp, får min debutroman utgiven och lever med min drömkvinna. Än finns dock många mål kvar att nå och många lyckliga stunder kvar att uppleva.

Hur det går för Erik? Det får ni läsa om i min bok!